majalindstrand

igår hände det som inte får hända.

jag hade lilltjejen lös som vanligt, skillnaden denna gången mot andra var att hon va helt lös, i vanliga fall brukar jag låta kopplet hänga bakom henne som en säkerhetsgrej, men har inte behövt använda den säkerheten på länge och jag chansade.

jag hade favoritbenet på cykeln och att gå lös gick jättebra, hon hade fin kontakt med mig och de andra hundarna var knappt intressanta.

när vi nästan var framme hos mamma. det enda som skilde oss åt var storavägen. kommer en kvinna fram och vill prata och hälsa på Lex, ska precis säga till henne att lexus tyvärr inte får hälsa eftersom vi tränar. kvinnan hinner hälsa och hela träningen avbryts. precis i samma veva hittar lillskiten ett fågelben på marken (hur hon nu hittade det) och bestämmer sig för att springa hem till "mormors" trädgård och ligga och tugga på det. hon springer rakt ut i vägen. jag skriker för fullhals "stanna, loss" men lilla lex bara viftar på svansen, väldigt nöjd över sitt byte. en bil får tvärnita och lexus ställer sig mitt i gatan och kollar på honom. chauffören som inte ser henne börjar rulla nätt och jag skriker och viftar allt jag kan för att få honom att stanna igen. tack och lov gör han det. lexus fortsätter sin tur hem till mamma och lägger sig i trädgården och tuggar i sig benet. jag får inte tag i henne där heller och efter ca 2 min när jag får tag i henne får hon en riktig utskällning. jag vart rädd. ledsen. arg. förtvivlad. ledsen och rädd igen och allt resulterade i ett stort gråt-anfall. tur att bilisten stannade. vad hade jag gjort om något hänt henne? eftersom hon ätit fågelben och detta kan vara farligt för de smådjuren ringde jag vetrinären som lugnade mig med att det oftast inte är så farligt utan rekommenderade mig att ge henne mjukmat samt hålla koll på hennes avföring, var denna ok va även hon det.

jag har fortfarade ångest bara jag tänker på det. tänk om vår resa tillsammans varit slut här... Lexus jag klarar mig inte utan dig!.